Here we go again
Huvudet bultar. Ansiktet har nästan färgen av en kokt kräfta (misstänkt feber). I bröstkorgen mullrar hostan oroväckande och får huvudet att gallskrika. Illamåendet sitter långt upp i halsen. Jag känner mig frånvarande och yr. Ska inta soffan och stanna där tills i morgon.
Jag är ju vid liv i alla fall. Alltid något.
Jag är ju vid liv i alla fall. Alltid något.
Kommentarer
Postat av: sara
ojoj, krya på dig!
Trackback